Projekt 9/20: pippikofta

Jag är lite dålig på det här att göra ett projekt i taget, är lite för rastlös för att endast sticka på en grej åt gången. Här är ett av sommarens projekt, en liten pippikofta. Också den här pippiskapelsens mönster taget från Lindas Lantliga. 

Projekt 8/20

Jag har ett eget arbetsrum, som min man kallar Hanttasaln. Rummet är ännu lite på hälft och alla grejer har inte riktigt hitta sina platser ännu. Bland annat ligger en vävstol i bitar och väntar på montering och en soffa är tillfälligt placerad där på väntan på sitt nya hem. 

Men ordning på garnen har jag äntligen fått! Korgen de förvarats i tidigare  hade blivit på tok för liten vilket resulterat i att jag stuvat in garn i diverse påsar. Den nya hyllan består av två fruktlådor av trä som jag spikat upp på väggen. Nu ligger garnen sorterade efter färg och grovlek. Mycket överskådligt och betydligt redigare så här.

Konsumtionsmorkkis och klädköp

Den senaste tidens nyhetsrapportering om fabriksbyggnader som rasat samman och Hannas text om för billiga kläder har igen fått mig att tänka på tillverkningen och konsumtionen av billiga kläder, och klädindustrin överlag.

Många känner till att tillverkningen av billiga prylar som konsumeras i västvärlden inte är helt problemfri. Fabriksarbetarna har en usel lön och usla arbetsvillkor och sällan tas miljön i beaktande. Enkel matematik avslöjar redan att av en tröja som kostar 9,90 € har sömmerskan omöjligt fått en hygglig lön för mödan. Mellanhänderna mellan att tröjan är formgiven och att den säljs i butiken är många och alla ska ha sin beskärda del av pengen.

Ovanstående är inte något nytt och det diskuteras och (framförallt) konstateras med jämna mellanrum. Men frågan är, hur kan jag som konsument vara säker på att pengarna jag lägger på ett plagg verkligen går till rätt ändamål? Det finns ju både dyra och billiga kläder, och det är inte alltid bara priset på plagget som avgör kvaliteten och en etisk framställning. Också dyra märken tillverkas på samma usla fabriker som billighetskedjornas slarvor.

Det är den här problematiken jag vill komma fram till – var ska jag få tag på kläder som garanterat har gett alla i processen en skälig lön; den som formgett plagget, den som tillverkat tyget, sytt i hop det och den som säljer den och så vidare? Hur skall jag också kunna veta att miljöpåverkningarna har tagits i beaktande och att plagget är av god kvalitet?

Förutom ovissheten och den mörklagda processen är jag också helt ute vad gäller inköpsställen och märken. Jag vill ha vanliga basplagg som går att använda till vardags; trikåtoppar, tröjor, koftor, tunikor, klänningar och byxor. Kläder som jag kan använda på jobbet, hemma och på fritiden. Jag har kanske letat på fel ställen, men oftast tycker jag att det endast är festplagg eller lite mer speciella kläder som fyller dessa kriterier (tänk typ mönstrade klänningar med speciella skärningar). Problemet blir på något vis just att H&M och andra billiga kedjor erbjuder precis de basplagg jag vill ha och dessutom till ett billigt pris. Jag och många andra behöver lätta lösningar, vilket gör att också jag går dit där jag vet att jag högst sannolikt kan hitta en mörkblå enkel tunika om jag behöver just en sådan.

Jag letar med andra ord efter etiska, miljövänliga basplagg till skäliga pris – både för de som tillverkat det och för min plånbok. Personligen handlar jag rätt mycket i andra hand, men ibland behöver jag också köpa nya kläder. Jag betalar gärna lite mer för ett plagg som jag vet att håller i tvätten och i användningen, som är ett etiskt framtaget basplagg som går att kombinera med andra kläder i garderoben. Jag gör ingenting med en rättvisemärkt, spräcklig klänning när jag behöver svarta jeans och en grå tröja. Men var ska jag få tag på dessa kläder, och hur kan jag vara säker på att ingen lurar mig? Hur ska jag handla för att inte få konsumtionsmorkkis?

Sommarprojekt 7/20: Pippivantar

Som sagt har stickivern vaknat ytterst sent i år, och det har bland annat resulterat i ett par babyvantar. Mönstret är från bloggen Lindas Lantliga. Roligt att varva alla evighetsprojekt med ett arbete som går fort att sticka. Nu återstår bara att fästa alla trådar.

Tenala Lions loppis

På lördagen var det igen dags för Tenala Lions loppis, ett väldigt roligt evenemang på Bygdegården i Tenala. Där är alltid massor med folk och det gäller att vara snabb för att hinna med i takten. Jag är väldigt nöjd med mina fynd, som totalt kostade mig cirka 30 euro. Överlag tycker jag att Lions-loppisar har bra priser - det är ju halva nöjet att hitta fina saker billigt. Ingen byrå hittade jag som jag fortfarande letar efter, men däremot möbler till terrassen.

Alla fynd samlade. Borden tänker jag vid något skede måla om och rottingstolarna och den randiga filten ska vara på terrassen. Den grönvita fleecefilten är till ett sömnadsprojekt.

Gillar serveringsskålar på fot i klart glas. Det här är min tredje till min samling. Korgarna ska få ordning på alla småsaker på wc:n.

Julkransen köpte jag för femtio cent. Dekorationerna ska avlägsnas och stommen ska användas till en dörrkrans i juletider, tänker jag mig. Då har jag färdigt en stomme som går att klä om år efter år.

Projekt 6: små skor

Har för ett tag sedan stickat färdigt ett par små små skor, som förra veckan skickades iväg som present till en liten. Mönstret är från Suuri Käsityö-tidningen och de är stickade av bambugarn (det brungråa) och bomullsgarn (rosa). Lägger också en bild på kortet och paketeringen, kort har alltid hört till ett av mina favoritpyssel och försöker också föreviga korten för att ha kvar lite idéer till kommande gratuleringar och lyckönskningar. 

Det harmar nästan att jag inte deltog i den "riktiga" sommarutmaningen med att påbörja ett sticknings- eller virkningsprojekt om dagen fram till midsommar i juni och sen färdigställa i juli - jag har aldrig stickat så mycket som den här sommaren! Fler stickningsinlägg att vänta, med andra ord.